En grå dag i november...
Hittar jag tillbaka hit!
Mer skriv- och skaparsugen än på lääänge.
Reflekterar över fenomenet att jag använder detta som ett slags hjälp till självhjälp i perioder av psykiskt sämre mående - eller vi kan kalla det stress med en gnutta obalans i tillvaron.
En ventil och ett forum där jag slipper prata högt.
Jag tycker om tystnaden
Att prata tyst genom det skrivna ordet är så otroligt skönt och nästan förlösande ibland.
Så här är jag nu
Och bara DET känns bra och som ett steg på vägen.
Att jag faktiskt GÖR någonting
Ja för så illa är det.
Har ju tusen saker jag skulle behöva/vilja göra men jag får inte fingrarna ur .
Jag som varit värsta fixaren som åtminstone påbörjat det jag tänkt och planerat.
Just nu blir inget gjort.
Och för varje sak jag tänker att jag ska eller behöver göra - som sen inte ens sätts igång eller håller en dag - blir självkänslan ännu sämre och känslan av misslyckande gror som maskrosor i gräsmattan.
Så det här ett litet steg på vägen. Den rätta vägen.
Göra om och göra rätt
På många plan
För någon god egenskap måste jag ändå ha. Det vill jag tro i alla fall. Även om det inte känns så just nu.
Ge mig ljuset och värmen tillbaka.
Och det här med hästar...
Dessa fyrbenta, vackra, starka och helt underbara djur ger mig sååå mycket måbrakänslor.
Tänk om man kunde spara dem på burk och plocka fram vid behov